the end of an era...

det var med sorgtungt hjärta som jag lämnade rochester bakom mig, sorg inte så mycket för staden som för människorna. inte för staden alls faktiskt. men jag var ledsen när jag kämpade med mina tunga väskor ner längs delce road. började omgående sakna mina vänner.

slutet på en bra period som har gett mig mycket, framförallt kulturellt och vänskapsmässigt. skolan i sig gav mig inte mycket, men jag tog för mig desto mer och gjorde det bästa av det som erbjöds. jag lyckades ju på så vis även lära mig ett och annat genom att skapa mina egna utmaningar. jag ångrar alltså ingenting.

i morgon far jag till kalmar.