incoherent
här om dagen gick jag på en smal trottoar då en korpulent man i permobil kom susande bakom mig. man ska ju som bekant vara snäll mot handikappade, så jag gick ner från trottoaren, ner på gatan så att mannen kunde susa förbi. han log med hela ansiktet då han såg min uppoffring. han hälsade också glatt på alla han susade förbi och var sjukt nöjd. jag fick ett bestämt intryck av att han nästan tyckte synd om oss som var tvungna att gå.
på en föreläsning förra veckan satt jag precis bakom två tjejer. lektionen hade inte börjat än så tjejerna småpratade med varandra. de hade båda två sina väskor i knät och rotade i dem sådär som tjejer gör, den ena tog upp en lunchlåda med frukt i, och visade den för den andre. som för att replikera tar den andra tjejen upp sin fjärrkontroll till tv:n ur väskan, med uppriktig förvåning. "i've been looking for ages for this thing" utbrister hon.



på en föreläsning förra veckan satt jag precis bakom två tjejer. lektionen hade inte börjat än så tjejerna småpratade med varandra. de hade båda två sina väskor i knät och rotade i dem sådär som tjejer gör, den ena tog upp en lunchlåda med frukt i, och visade den för den andre. som för att replikera tar den andra tjejen upp sin fjärrkontroll till tv:n ur väskan, med uppriktig förvåning. "i've been looking for ages for this thing" utbrister hon.


































