the switch

inte längre i england, inte längre englandsblogg.

denna läggs på is, tills det är england igen. om det skulle bli england någon gång igen...

nu är det den gamla sidan >>> http://fraspung.blogspot.com/

the end of an era...

det var med sorgtungt hjärta som jag lämnade rochester bakom mig, sorg inte så mycket för staden som för människorna. inte för staden alls faktiskt. men jag var ledsen när jag kämpade med mina tunga väskor ner längs delce road. började omgående sakna mina vänner.

slutet på en bra period som har gett mig mycket, framförallt kulturellt och vänskapsmässigt. skolan i sig gav mig inte mycket, men jag tog för mig desto mer och gjorde det bästa av det som erbjöds. jag lyckades ju på så vis även lära mig ett och annat genom att skapa mina egna utmaningar. jag ångrar alltså ingenting.

i morgon far jag till kalmar.

...

det är inte så svårt att kalla det årets sämsta dag när det bara har gått tolv dagar av januari.

Half of the time we're gone but we don't know where

jag såg precis garden state på nytt, och det är en fantastiskt bra film. om att vakna från att vara avtrubbad och upptäcka att livet är nu. jag är full av beundran över den enorma talang och mångsidighet som zach braff besitter. musiken förmedlar också filmens berättelse på ett genomtänkt och sublimt sätt. som simon and garfunkels "the only living boy in new york".

"Hey, I've got nothing to do today but smile.
Da-n-da-da-n-da-da-n-da-da here I am
The only living boy in New York
Half of the time we're gone but we don't know where,
And we don't know here"

---

"Hey let your honesty shine, shine, shine
Da-n-da-da-n-da-da-n-da-da
Like it shines on me
The only living boy in New York,
The only living boy in New York"

det är ibland som att en film kan passa så bra då man känner sig på ett visst sätt. jag är i någon märklig, emotionell period just nu. någon ängslig jobbig jävla period men som jag också tror kan vara väldigt nyttig om den tacklas på rätt sätt. man måste vara uppmärksam bara så den inte var i onödan. det finns ju givetvis skäl till alla känslor och känslor måste bejakas, de utgör ju själva kärnan av livet.

You know: fish, chips, cup 'o tea, bad food, worse weather, Mary fucking Poppins

nu bär det av till england igen och jag må säga att jag faktiskt inte är så sugen på det. hellre skulle jag åka till kalmar faktiskt. känns det som. men jag vet att det blir kul i england, det är bara så bökigt att flänga fram och tillbaka. men det är nog som att diska eller träna, att det blir kul när man väl är mitt uppe i det. skönt är att jag iaf reser lätt nu. inte högvis med väskor. det enda sättet att resa egentligen. jag bävar dock inför resan till kalmar senare, då mitt bohag ska förflytas mellan två städer. av mig allena.

så mycket oro över löjliga saker. pengar, stress, alkohol, csn, x-jobb, projekt. måste varva ner, sova lite. äta rätt, kanske träna. sen.

bilder. klä ut sig. öl. spela. allan. dekadens. sjunga. göra mustasch av eget hår. royal straight flush.