get pissed

igar, direkt efter seminariet da lararen sager att "thats it" och "thank you" for att understryka att vi var klara for dagen utbrister jag "vittu fille, om vi skulle ta och bli pissfulla". fille pratar svenska, han ar finlandssvensk. jag har borjar prata lite finska, det kan inte hjalpas. man kan slanga in vittu, var fan man vill i en mening. i like. sagt och gjort, vi gick ut pa angen och motte upp med lite finnar och en spanjorska, at ost och kex och drack ol. det hela var mycket trevligt och vi gick senare ut pa nattklubb och harjade.

igar var alltsa tisdag, vilket gor idag till onsdag. jag ar mycket bakis och har annu inte atit annat an den glass jag hade till frukost. sa jag ska ut och handla mat, sen kanske studera en skvatt. sen dricka ol? vem vet.

bredbandet, ja visst. funny story really. den engelska byrakratin satter kappar i hjulen ater igen. nu ar det visst delay och allt vad de sager, problem with the BT line. det var utlovat i forrgar, inget hander. jag gick minsann och kopte en dyr fin tradlos router dagen till ara, de hade ju lovat att vi skulle ha en connection da. men icke. javla javlar.

nu, upp upp och ivag.

stupid

UK är enormt underutvecklat och byråkratiskt. en smula efterblivet as a matter of fact.

exempel:

man har två kranar vid handfatet, med varmt respektive kallt vatten. tanken är att man ska skvätta ihop det kalla och det varma vattnet i mitten för att inte bli skållad eller iskall.

om man vill köpa en tjänst eller en produkt måste man utföra mängd komplicerade manövrar (se sovjet), om man vill skaffa bredband eller bankkonto räcker det inte med att be om det i affären/banken, man måste fylla i papper, tjata, ringa, vänta. nothing happens. som om de inte vill tjäna pengar.

man täcker alla ytor som är under tak med heltäckningsmatta.

man använder 25 olika sorters kopparmynt som alla är värda mindre än sin vikt i bajs, så att man tappar byxorna efter att ha varit och handlat då fickorna är fyllda med tre kilo koppar.

man kör på fel sida av vägen.

man har skitkonstiga vägguttag så att man måste ha med sig en adapter vart man än går.

man använder sig av uråldriga måttsystem.

alla anväder gas till spis och varmvatten.

fler exempel finns, men nu får det vara nog.

manors

mer an ofta kommer man pa sig sjalv med att vara ute och dricka ol och harja har utan att detta varit den ursprungliga avsikten med ens utgang. vid ett flertal tilfallen har man haft ett enklare arende, men pa endera sattet anda lyckats hamna hemma hos nagon eller pa en pub. det ar soft, man vet aldrig vad som ska handa da man kliver utanfor porten. det borjar dock bli dags for nagon, eller kanske nagra, dagars avhallsamhet.

idag ska jag ha project briefing. jag ska traffa mina framtida tillfalliga klasskamrater. jag kanner forvisso ett par redan, men det ska bli mycket skoj. igar sag jag till att ordna bredbandsanslutning till huset, det kommer att ta minst en vecka innan uppkopplingen ar klar. och sa maste en tradlos router inforskaffas.

uppenbarligen sa ar det engelska kontantkort jag skaffat till mobilen bara sheit, da det inte verkar vara kompatibelt med de flesta svenska operatorer. det verkar som att jag kan skicka sms till sverige utan problem men bara ibland kan fa sms tillbaka. sa om nagon skickar sms till mig och tycker att jag ar ett rovhal som inte svarar, sa ar detta den troliga forklaringen. far se om jag bestammer mig for att losa detta, eller om jag ska bejaka min lathet.

har nu ett storre behov an nagonsin att fa en kreativ utmaning, kanner att kreativiteten kommer rinna ur mig om jag inte snart far en uppgift att slutfora. nu borjar skolan pa riktigt, tacka fan for det. har suttit och skissat med wacom och open canvas samt lekt med photoshop hela veckan i ett slags desperat persuit of creative challenge.

jag har under denna inductionvecka (som i stort gick ut pa att traffa folk och dricka ol) lart mig lite om de engelska seder och manors som man bor efterfolja da man ar pa puben, for att inte hamna i blasvader med trangsynta bartenders. till att borja med sa gar man inte fram till baren och bestaller till sig sjalv, utan en person gar fram och bestaller for allas rakning (om man inte ar fler an sju, da delas man i tva sallskap). denne betalar ocksa, men blir i gengald bjuden pa nasta ol. man mer eller mindre maste saga please efter en bestallning, men det galler a andra sidan det mesta. om man inte gor pa detta vis kan baragaren faktiskt bli uppriktigt forbannad. sickness.

nu blev jag minsann hungrig. jag misstanker att jag ska ta mig till baren (kan inte komma over hur sjysst det ar att skolan inhyser en egen pub, ratt skabbig mahanda, but still en pub) och skaffa mig nat atbart.

king of the hill

här bor jag. backen lutar mycket. jobbig backe. det orangea tegelhuset i mitten. that's me. man kan slicka på huset, eller bara hålla om det en stund. man kan bo där och leva inuti det.

hung...over

(i avsaknad av internet har jag bloggat på datorn, detta läggs nu ut)

jag är i ett fruktansvärt skick för närvarande, söndrig inombords av festande. igår gick festernas fest av stapeln. man hade samlat alla freshmen, alla färskingar från alla uiversitetets städer på en och samma klubb. över tusen människor i en enorm fest. det var rätt cool, man ville uppnå en slags mtv-känsla och lyckades hyggligt bra med det. det blev shakande intill nattens sena timmar och både det ena och det andra inmundigades.

var i london igår, med skolan. vi besökte först stora konstmuseet och sedan tate modern. jävligt coolt, av flera anledningar. ska även till london på söndag med några vänner och gå på 100% design mässan.

brus i öronen. jag har varit här i en vecka nu och börjar ju känna mig lite hemmastadd. det är intressant att märka hur man försöker smälta in lite i samhället. som att försöka intala, främst sig själv antar jag, att man faktiskt är en medborgare. att man är en i mängden. man ser inte på platsen med en turists ögon, utan mer med en nybliven invånares. samhället i sig har både goda och dåliga sidor. pubkulturen är riktigt kul, här finns mängder med pubar som alla försöker överträffa varandra i genuin engelskhet. halva staden är också väldigt fin, men anor från medeltiden, överallt finns fina gamla hus och här och där även en borg eller katedral. men det är den andra halvan av staden som är en av de dåliga sakerna. där, i chatham, har myndigheter bestämt sig för att placera en ansenlig mängd slödder, socialgrupp tre, trash. i och med denna koncentration av utsatta fattiga människor utvecklas givetvis kriminalitet. detta tar sig uttryck i bland annat gäng som glider runt och misshandlar folk för sitt egna nöjes skull. man kan inte gå någonstans ensam efter mörkrets inbrott, vare sig man är tjej eller kille, om man inte vill bli nedstucken, få ansiktet inbankat eller bli våldtagen. det suger. hela tiden måste man vara på sin vakt, och det är jävligt provocerande. jag fick höra att detta område har högst koncentration av unga föräldrar i hela europa. man ser väldigt många tjugoåringar, redan slitna av livet, skjuta en barnvagn framför sig. papporna har linne, tatueringar, snagg, keps, kedjor och snabba långa kliv. mammorna med påsar under ögonen, urringning, kort kjol, skriker åt barnet att hålla tyst.

lyckligtvis ligger min bostad i andra delen av stan, den s.k "bra" delen. detta ger ju inga garantier (jag och per fick några hotfulla tillmälen skrikna åt oss bara här om kvällen, ett kvarter från huset; "gonna smash you up" "where you goin fuckin faggots"), men det är ändå ett bra kvarter i jämförelse och de här människorna kan dyka upp lite var som helst, även om de mest håller sig till sina kvarter.

eftersom man under den här första tiden träffar så mycket nya människor blir det väldigt många sociala tillställningar och pubrundor. jag har i princip druckit öl varje kväll sen jag kom hit, det tär lite på en samtidigt som det givetvis är så kul att man inte kan låta bli. umgås mycket med finnar, som sagt. finnar är otroligt roliga, generösa och intressanta. upphör alldrig att förbluffa. sen träffar man ju en hel del britter också. och svenskar, cyprioter, holländare, etc.

snart har vi bredband i huset. saknar msn och mitt planlösa flytande i informationsdjungeln. lite avskuren med andra ord.

jag lovade mig själv när jag vaknade att jag minsann inte ska festa något denna helg. hm.

the hilton

(i avsaknad av internet har jag bloggat på datorn, detta läggs nu ut)

eftersom jag ännu inte hade betalat någon deposit för cellen var jag 100% inställd på att hitta en ny bostad. det står över min föreställningsförmåga hur man ens kan hyra ut de rum som man hade på halls of residence till folk. stackars studenter. jag hade en lista med private accommodations som jag fått av skolan att gå efter och hade fått tips om en hyresvärd som var beredd att hyra ut trots att jag bara skulle stanna i en temin. jag ringde så denne man som var mycket tillmötesgående och sa att jag kunde flytta in omedelbart. the relief. efter min enrolment och titt på skolan, som för övrigt ser rätt lovande ut med välutrustade lokaler, skulle jag möta min blivande hyresvärd. jag tog först en repa på stan med några nyblivna vänner och saker och ting kändes mycket bättre. bostaden, som jag nu har installerat mig i, visade sig vara en riktig lyckoträff. helt nyrenoverad och fräsch. huset är ett typiskt brittiskt fint gammalt radhus beläget i en mycket brant och väldigt pittoresk backe med två pubar på en armlängds avstånd. staden består, liksom rom, av kullar. ska man gå någonstans, om så bara till sin lokala convinience store, får man räkna med att kämpa sig uppför minst en eller ett par backar. i huset hade ödets nycker sett till att en svensk redan bodde. världen är bra liten. min rumskamrat per, som ska studera fotografi på skolan, är en mycket trevlig herre. igår var vi ute och härjade med ett gäng finnar och rundade av med en fest i huset. i detta nu är han och möter de två finska tjejer som också ska flytta in i huset, han känner dem sen sin förra skola och har lovat att de är trevliga och skötsamma. jag får rysningar av att bara tänka på hur jag hade haft det om jag bott kvar i korridoren. i jämförelse är detta hilton. faktum är att huset är riktigt fint, folket som var här igår och som är spridda i bostäder runt om i staden var imponerade och en smula avundsjuka på hur bra vi har det här.

jag ä enormt bakis. ikväll ska vi troligtvis upp till skolan som, bekvämt nog, även inhyser sin egen studentpub. där skall någon form av social tillställning äga rum för alla nyblivna studenter från hela världen. alltså blir man troligtvis full igen och får tampas med en ny baksmälla på måndagen. jag har fått en långhelg eftersom jag är ledig på måndagen då ett annat gäng studenter ska bli enrolade.

mr. bigaloo

(i avsaknad av internet har jag bloggat på datorn, detta läggs nu ut)

under hela tiden som planet landade hade jag en mening malandes i huvudet; du är inte den enda som är rädd för förändring. jag kunde inte för allt i världen förstå varifrån jag fått denna mening, och lade pannan i djupa veck för att lista ut vem som yttrat dessa ord. samtidigt var det en tröstrik mening som gav mig ett hälsosamt perspektiv på min situation. precis innan planet landade insåg jag att meningen var ett uttrag ur en låttext. "you're not the only one who's afraid of change". från ena änden av london till andra fick jag ta mig, man passade på att ha några sena brittsommardagar just som jag släpade mig fram med min enorma ryggsäck och tunga väskor. det hade hunnit bli kolsvart då tåget mot rochester malde fram söderut, jag hade givetvis ingen aning om var jag skulle kliva av, men hamnade så i samspråk med en trevlig herre i min kupé som förklarade när jag skulle vara beredd. samma herre var av okänd anledning med i en dröm jag hade här om natten, men det är en annan historia.

med en kristallklar vision om hur jag i timmar irrade med blytunga väskor i en stad jag inte kände hailade jag istället en taxi och instruerade den pakistanske chauffören om min destination, doust way. jag hade i sista stund innan avfärd lyckats ordna med nyckeln till mitt rum. fick så nyckel av en korpulent klämkäck herre som vitsigt kallade mig mr.bigaloo då han tittade på mitt namn i sina papper. man visade mig till vad som skulle komma att bli mitt rum, nedre botten, dammtunga mörka korridorer. och så mitt rum. en besynnerlig lukt slog emot mig då dörren öppnades, jag definierade den senare som en blandning av mögel och tandläkarmottagning (kanske också ett inslag av bränt gummi). jag lyckades knappt dölja min ångest då rummet framträdde i sin helhet, "comfy" sa jag skeptiskt med ett snett leende till killen som visade rummet.

i korthet kan rummet beskrivas som en fängelsecell, det måste vara precis så här de ser ut, den enda skillnaden är att man i fängelser troligtvis inte bygger papperstunna väggar. man kunde höra grannen andas, tyvärr var det snarare målbrottsskrik och skrattsalvor som senare höll en från sömnens rike. gula väggar som en gång varit vita, flackande taklampa, grön heltäckningsmatta och tunga gardiner som hämtade från den tråkigaste av kommunala inrättningar. det gemensamma köket var fruktansvärt, och jag har sett flera korridorskök i sverige. då jag steg ut på gatan i jakt på mat insåg jag snart att britterna är barnsigt förtjusta i skräpmat. gatans entrepenörer kan delas upp som följer; pub, chinese take away, pizza hut, chinese take away, thai take away, fish and chips, pub, pub, chinese take away, pub. jag tog en random kines och beställde nån form av anka med ris att ta med. jag lämnades, då kassörskan gick ut i köket, ensam med hennes kinesiska dotter på ca 4 år, hon ville lära mig kinesiska och jag gjorde mitt bästa, det tyckte hon var sjukt kul och blev så exhalterad att hon skrek och skrattade om vartannat. maten var skitäcklig. jag läste lite i en bok innan jag försökte sova. madrassen var inklädd i galon eller plast och var därför stel och hård. lukten vande man sig inte vid.

jag somnade under mantrat; "jag kan inte bo såhär, jag kan inte bo såhär". jag steg upp klockan 7 på morgonen fast besluten om att hitta ett annat boende.

sketchbook

jag ar alltsa har nu. det ar mycket engelskt alltihop. mitt forsta intryck av detta stalle var allt annat an bra. det var ratt forjavligt faktiskt. men nu ar allt bra. jag kommer att publicera en utforlig beskrivning av min ankomst till rochester stundom, men just nu ar det lordag, jag gick spontant in pa ett internetcafe bara for att fa en connection med sverige. jag bor numer pa ett riktigt fint stalle. brittiskt radhus, nyrenoverat i en backe med 45 graders lutning. fran mitt fonster har jag utsikt over hustak anda ner till vattnet, jag bor med en svensk och imarrn flyttar det in tva finska tjejer. ett skandinaviskt kollektiv. mer om ocksa detta senare.

just nu har jag ett par arenden; skaffa lite grocerys och ett antecknings/skissblock, med blanka sidor.

min skola har helt okej lokaler, en valutrustad verkstad, mangder med fina datorer och hor och hapna; en egen rapid prototyping maskin. jag har inte sett allt an, har bara varit dar en dag. har lart kanna en del folk och borjar redan kanna mig ganska hemma. det ar mycket backar i denna stad.

jaja.

(hehe, hor och hapna)

fuck

har sjukt dåliga vibbar nu. som det känns just nu hade jag hellre spenderat fem månader på guantanamo. de är så usla på att förse mig med basic information att jag blir ledsen i ögat. jag får fråga flera gånger via email innan jag får svar på en fråga. nu senast undrade jag om någon kommer att finnas tillgänglig på kvällen då jag anländer för att ge mig min nyckel. först svarade man:

"You can leave your belongings at the Halls of residence and then call to campus with the paperwork etc."

obegripligt tycker jag, det var inte ens det jag frågade. och var ligger campus, och vad är telefonnumret. jag frågar alltså en gång till, så tydligt jag bara förmår. då berättar hon vilka office hours som gäller för uthämtning av nycklar, något jag redan påpekat i ett tidigare mail. därav min förfrågan. sedan bifogar hon en lista med hotell och menar att jag ska hämta nycklarna dagen därpå.

what, the fuck. ska jag bo på hotell (hotell, inte vandrarhem eller hostel) för typ 800:- bara för att de är för lata för att ge mig en jävla nyckel? det har jag ju fan inte råd med.

sitter verkligen med skägget i brevlådan, för jag kan ju inte gärna boka om mitt flyg. jag åker liksom imårrn.

känner mig inte välkommen direkt.

a dirthole?

som det nu ser ut är det bara en fråga om dagar tills jag lämnar svensk jord, och frågan som blir naturlig att ställa sig i detta läge är givetvis; är du på det klara med hur saker och ting kommer att fortlöpa och har du således vidtagit lämpliga åtgärder för att göra denna flytt så smidig som möjligt? svaret är givetvis nej och nej.

av den anledningen är jag en smula bekymrad till sinnet, eftersom jag är så obotligt förslappad av sommarens lökande har jag svårt att ta tag i saker och ting. det reder sig. nog.

hur som haver har jag blivit tilldelad så många negativa synpunkter om platsen och människorna jag ska komma att leva på/med att jag inte har haft några problem alls att hålla förväntningarna nere, vilket var ett mål jag satt upp. good times. en engelsman jag talade med beskrev hela denna ö som "a dirthole". det var så fint att denna sida fick bära detta namn.

jag ville påpeka att sidan nu så fiffigt har manipulerats så att vem som helst i hela världen kan lämna kommentar. åtgärdade detta nyss. på så vis kanhända någon skriver något till mig ibland. i annat fall kommer denna sida ändå vara mycket praktisk då folk frågar mig hur det är/var i england. då kan jag helt enkelt lämna denna länk, och personen i fråga får en utförlig rapport och rent av även lite mer än den bett om...